can't can't won't stop

2009-03-11T17:09:00.001+01:00

Jag har flyttat. De flesta vet nog var. Annars kan man ju fråga eller så. Kanske.

ciao ciao ciao

2009-02-04T06:56:00.004+01:00

I mitt morgontidiga rus av för få timmars sömn (min sömn är så förvriden just nu att det är läskigt, jag kan inte sova som... som folk längre!) så har jag konstaterat att jag blivit mer och mer trött på den här bloggen de senaste månaderna, och faktum är att jag mer eller mindre tappat lusten att skriva i den alls. Jag hittar ingen bra nivå för hur pass personlig jag ska vara längre och jag känner att bloggen på något sätt tappat sitt syfte. Så jag tänkte stänga ner den under någon vecka eller två, antagligen tills vi hittat ett ställe att bo på i London och jag kommit lite mer till ro. Antingen så skapar jag väl en ny blogg eller så fortsätter jag här, jag återkommer om det.

Ciao så länge!

for all you lonely boys, I will be president

2009-02-03T22:56:00.002+01:00

Vi gör många bekantskaper. Hej Poppy, Toffy, Skye och Pastor Genuin.
IAMX och Emelina är bra att ha vid sin sida när man är litet ledsen, det är allt jag säger. Toffy är också bra, förstås.

cucko crazeh

2009-02-02T18:53:00.002+01:00

Jag håller på att bli galen.
Gumtree gör mig galen.
Att lägga band på det man känner gör mig galen.
Att lyssna på Tricky gör mig galen.
Att inte orka göra mat gör mig väldigt galen.
Mitt stökiga rum gör mig nästan mest galen av allt.
Min kropp gör mig galen.
Världen gör mig galen. Galen!

Lin är en mycket bra och vettig person, förstår ni

2009-02-02T10:47:00.004+01:00

Jaha, så börjar hela stalka Gumtree och Intolondon-resan igen. Jag vill slita av mig mitt hår och yla högt i frustration, och det känns lite bittert att det faktiskt inte är så himla lätt att hitta ett bra flatshare ibland. Jag vill ju bara ha ett svar av några sköna personer, inget annat!

Dessutom är jag övertygad om att Blueberry måste tro att jag är världens trögaste person. De har ringt och väckt mig flera gånger och jag har varit gravt förvirrad till följd av just detta ("ja, det passar nog bäst om ni ringer på eftermiddagen", "ja, jo, det är mellan halv fyra och sex som jag sa", "mmmmm *halvsover*", sedan har jag krånglat med startdatumet och bytt, jag är fortfarande försenad med att komplettera mina papper, dumma Word 2007 sparade mitt dokument i någon konstig docx-form så att jag fick ett underligt mail till svar fyllt med mystiska ... som säkert insinuerade att jag var en galen människa, ah!

Men, men, om det börjar kaotiskt kanske det slutar... bra? På onsdag klockan fem ska skolan intervjua mig. Better gear up that english, gal!

too cool for school

2009-02-02T04:15:00.004+01:00

Om tio dagar åker jag till London med någon som gjorde DET HÄR mot mig, titta bara! Jag gråter ännu:

Det är så fint vad en snegling i ens gamla dator kan resultera i, harhar.

Hur man skriver ett CV

2009-02-01T21:01:00.001+01:00

I can haz work?

untitled

2009-02-01T18:43:00.006+01:00

Varje, varje, varje gång jag hör Untitled med Interpol så blir jag helt övertygad om att det är världens bästa låt. Jag vet inte ens varför, men jag tycker bara att den är så oerhört, obehagligt bra. Jag vill hylla den upp till skyarna, men istället så drar jag upp volymen på mina högtalare och bara lyssnar. Interpol är underliga på det sättet, jag förstår inte riktigt vad det är med deras musik som jag älskar så mycket, men älskar den, det gör jag.

2009-01-30T14:58:00.001+01:00

Neej, jag menade förstås... cheer, cheer up!

Upp och neeer~

2009-01-30T13:30:00.002+01:00

Jag känner mig förstörd och trött i själen. Jag går omkring med olustkänslor och en slags uppgivenhet över det jag känner och upplever just nu, och det enda jag kan hålla fast vid är att det blir bättre sen. På något sätt blir det bättre. Som om jag bara ska kunna skaka av mig alla tankar, all trötthet och alla känslor som svider. Kanske är det så.

Kanske inte.

all hail Eddie Izzard, liksom!

2009-01-29T20:13:00.001+01:00

genius man is genius

passiv aggression

2009-01-29T18:59:00.003+01:00

Jag känner mig underligt distanserad till precis allt, samtidigt som mitt inre är ett kaos av reaktioner inför diverse saker. Någon slags aggressiv inställning ligger och pyr inom mig och jag kan inte riktigt vifta bort den. Jag får väl försöka fokusera på annat, men det funkar inte så bra när jag just nu är fast mellan mina datorer eftersom jag måste föra över en hel del från min stationära till min nya, rosa raring. Så jag fastnar i de där vagt aggressiva tankarna och tillslut gör det mig alldeles tom inuti. Då kanske några tårar smyger förbi, sedan biter jag ihop käkarna och tänker bittra, realistiska tankar som faktiskt gör mig ledsen.

Oh well, allt det här spelar mindre roll om några veckor. Det känns litet som om jag flyr, men inte från ett direkt problem, utan från en situation jag ofrivilligt hamnat i. En situation som faktiskt inte håller, som nu kräver en ändring.

Vilket tyvärr inte är det jag vill egentligen.

Petronella gör det igen

2009-01-29T16:50:00.004+01:00

Jag och Emelinerz, bara-vara-vänner.
@ Petronella

saker jag borde se

2009-01-29T14:53:00.003+01:00

Jag ser lite Lust, Greed, Envy, Wrath och Sloth

Fullmetal Alchemist är nog den absolut bästa animen jag sett, även om det nu var flera år sedan jag faktiskt såg den. Om jag skulle rekommendera en serie till någon så är det absolut FMA, ingen tvekan om saken. Efter en väldigt lång första säsong och en film så ska en uppföljare snart dra igång. Jag har inte sett på anime på år, men om det är något jag skulle vilja se så är det i sådana fall den. Fast mest av allt känner jag verkligen, verkligen för att se om de första 51 avsnitten.

saker jag inte borde se

2009-01-29T14:50:00.001+01:00

Fråga mig inte varför. Gör inte det. Jag var liksom bara tvungen, okej?

2009-01-29T13:58:00.003+01:00

Jag slåss med tanken på att det bara var en illusion. Allt. Jag känner mig nästan lurad, samtidigt vill jag inte dra slutsatser eftersom det känns som om jag inte riktigt borde tillåtas att göra det. Inte den här gången. Jag överreagerar säkert, men jag hatar att spela spel när det gått såpass långt att insatsen är så mycket mer än några få tårar. Och jag vet inte vad det är jag vill ha, en förklaring? På att jag förväntar mig för mycket, eller vad? Jag har sett livstecknet på andra ställen, så don't give me this, jag menar det.

Sigh~

you shook me all night long

2009-01-29T12:31:00.002+01:00

Even though I'm wanted dead or alive we have to fight the good fight cause I'm getting closer than I ever thought I might, but baby, don't fear the reaper even though I see a bad moon rising, because you have the eye of the TIGER. There will be peace when you are done, now let us scream together all the songs unsung.

Jag lovar, det finns inget som muntrar upp så bra som Supernatural-soundtracks. Och jag behöver muntras upp just nu!

pretty in pink

2009-01-28T20:00:00.002+01:00

Min nya laptop är helt fantastisk, jag är alldeles nykär och till mig just nu. Den är liksom rosa också, det kan inte bli mycket bättre. Jag funderar på att försöka installera Bloodlines och se om det funkar, men det brukar ju i princip alltid krångla med nyare operativsystem så vi får väl seee... annars tycker jag Vista verkar vara rätt bra faktiskt. Det flyter på rätt fint.

Idag har jag lånat hem tre nya glasögon och på tisdag så måste jag ha bestämt mig, det blir lila, svarta eller brunwhatevery-färgade. Jag verkar dras till mörklila utan att jag ens märker det själv nu för tiden. Lila är fint, fint.

Nu ska jag dricka kaffe och försöka sparka liv i min stationära dator så att jag kan börja föra över en massa saker. Jag ser inte fram emot det, nej. Meeen, min nya baby är kärlek.

2009-01-27T16:26:00.000+01:00

2 veckor kvar då.

frankofilen says

2009-01-22T19:06:00.000+01:00

Jag glömde nästan bort hur ohyggligt fult benämningen 'frankofil' faktiskt låter. Det låter som en sexuell preferens. Men, kom igen nu, dags att röka gitanes och läsa Albert Camus!

"Frankofil, person som har en förkärlek till Frankrike.

Vanligt förekommande fenomen hos frankofiler:

Röka Gitanes
Lyssna på Edith Piaf
Läsa Albert Camus
Ställa mycket lägre krav på en eventuell fransk pojk/flickvän än vad man hade gjort på en av samma nationalitet."

att vara filosofisk funkar

2009-01-21T22:19:00.001+01:00

FLESHWORLD säger:
usch jag känner mig väldigt filosofisk
FLESHWORLD säger:
jag behöver vin och långa snack nnnnnnnnu, typ
skin the cat, baby säger:
jag tänkte litet på det där för ett tag sedan, vi filosoferar väldigt sällan tillsammans, du och jag. det blir bara samma, samma, och ändå känns det som om både du och jag är personer som verkligen tycker om att diskutera och fundera över saker, så det är dumt
FLESHWORLD säger:
det är litet korkat, ja
FLESHWORLD säger:
vi är inkörda på gamla spår. nu råkar jag inte ha ngt emot det, dock
skin the cat, baby säger:
jag tycker det är litet synd, för jag känner mig ofta väldigt hungrig på att diskutera saker på en litet mer intellektuell nivå, men ändå så... neej. det blir mest bara prat om killar och klädeeer och... vad de nu sjunger *grins*
FLESHWORLD säger:
haha vilka är det som sjunger det?
FLESHWORLD säger:
alla
FLESHWORLD säger:
precis -alla
FLESHWORLD säger:
nej
FLESHWORLD säger:
vill du se fina supernaturella pojkar backstagegrej?
skin the cat, baby säger:
drömhus? nej, jag vet inte x_x herregud.

ja!

artsy

2009-01-20T17:59:00.003+01:00

Hey peepz, någon behöver uppfriska mitt minne för jag minns verkligen inte vad den här konstnären heter -alls-? Jag tror det är en japansk konstnär och hon är rätt känd.

Förövrigt, om ni känner till några random konst-bloggar så länka gärna! Jag är fruktansvärt hungrig efter ny konst att förundras av, nämligen.

2009-01-20T01:55:00.001+01:00

Blog-Word! for cococoerl
funderar
You're an individual - nobody was found with the same word as you!
Check back later, maybe you'll have some LJ-Word buddies then!
 @ 
Created by Grahame

Blog-Word! for cococoerl
funderar
You're an individual - nobody was found with the same word as you! Check back later, maybe you'll have some LJ-Word buddies then!
@

Created by Grahame

2009-01-20T00:48:00.003+01:00

Um... jag lyssnar på Vulgar med Dir en grey och tycker att det är det bästa jag hört, i princip.

Vad fan?

listography

2009-01-19T03:00:00.003+01:00

Jag har pysslat med Listography i flera timmar nu. Det är rätt beroendeframkallande, faktiskt. Så nu tycker jag att alla andra också ska skaffa det, jaa.

Här är min!

I spy, I spy with my little eye

2009-01-17T00:44:00.003+01:00

Från amerikanska Vogue och I spy, I spy en liten Louis Garrel (och en Gerard Depardieu också, fast det är ju inte lika kul). Trevligt!

When we were young aka fangirlism

2009-01-16T18:16:00.002+01:00

"I'm a mad Gummi fan. I always have Gummis in my trailer. But you can't eat too many because then you get Gummi tummy, and that's no good. I can't believe I'm saying this."

Jag måste seriöst förlora många vuxen-poäng över det här. Seriöst.

les chansons d'amour

2009-01-15T04:51:00.002+01:00

Jag mindes just hur oerhört mycket jag älskar den här filmen.
Och herregud vad jag saknar Paris.

iz luuuv

2009-01-12T21:49:00.002+01:00

Men herregud, episod 15 i säsong två? BÄST! Jag känner för att se om det nu på direkten. Om ni inte redan är frälsta så... titta på Supernatural, människor!

metric

2009-01-12T11:10:00.003+01:00

Ring då. Ring och få det överstökat, din tönt. Referensen kallar, den vill slippa vara ett problem.

*muttrar något om att det finns en dag imorgon också*

idioti

2009-01-08T23:13:00.002+01:00

Men grattis. Jag behöver nån jävla referens från någon jag varit anställd under eller en lärare och det behöver 'include the fact that the student is trustworthy, reliable, motivated and hard-working.'. Kul, tycker jag, eftersom jag hatat det enda jobb jag möjligen skulle kunna få en referens ifrån. Och kul eftersom den enda lärare jag kan komma på är min bildlärare från gymnasiet, och under den tiden skolkade jag i princip hela tiden och var anti allt som den deppiga tonåring jag var. Det här framkallar faktiskt en vag ångest, samtidigt som jag tänker att ja, ja, det måste väl ordna sig. Men jag oroar mig tokig ändå. Kunde de inte bara nöjt sig med ett namn eller nåt? För summan av det här är att jag känner mig som en misslyckad idiot just för att min erfarenhet är så liten, för att jag inte har någon utbildning, för att... Ja, allt sånt trevligt. Kan jag inte bara få åka till London... liksom?

Usch. Dessutom känns det som om jag håller på att bli sjuk igen. I do not approve.

REKKA SHINEN!

2009-01-08T16:25:00.000+01:00

Döda mig nu, tack

serial thrilla

2009-01-07T18:43:00.004+01:00

Jag har insett att jag har ett blogg-problem. Jag måste helt enkelt skriva hela tiden, vilket irriterar mig ganska så enormt när jag väl tänker på det. Jag spammar som en fjortonåring och varje lilla whim jag får måste jag ge uttryck för. Tursamt nog så är det mesta på en relativt lättsam nivå, för jag känner att mina konstiga små sinnesvandringar till underliga ställen inte riktigt hör hemma här, men ändå. Ibland vill jag be mig själv att hålla käften. Faktiskt.

Fast alltså, jag har precis nyupptäckt the Prodigy för femtioelfte gången så jag bara -måste- skriva hur himla bra de är innan jag kan återgå till att nörda mig med Sam och Dean. Det är litet cucko-crazeh hur bra de är, faktiskt.

Och det måste ju faktiskt skrikas ut till hela, vida världen. Faktiskt.

being nerdy is the only way to go

2009-01-07T12:16:00.002+01:00

Mina handleder doftar vagt av Allure Sensuelle och jag drömmer mig bort bland övernaturliga fenomen och välskapta bröder.

Livet är inte helt fel.

2009-01-07T10:54:00.000+01:00

7,6% procent kvar.

No faaaaair!

I'm still running

2009-01-07T02:10:00.004+01:00

Jag vet inte varför, men plötsligt så förvandlades alla tårar till små leenden, och jag hörde Think of England om och om igen någonstans i närheten. Och plötsligt var allt sådär vackert, återigen.

Den 19:e april spelar IAMX på Koko. Då bor jag i London igen. Den tanken känns ganska betryggande. Kanske bor vi i ett litet rum med en heltäckningsmatta då. Kanske kommer jag att få se in i ett par främmande, men så välbekanta ögon någon gång då. Jag vet inte hur det blir, men något säger mig att det blir... bra.

Solelius

2009-01-07T01:23:00.003+01:00

Jag får rätt ofta små aha-upplevelser då jag ser hur oerhört -fin- Sol är. Jag vet att jag tjatar mycket om Majken, men Majken och jag hör liksom ihop. Men Sol är förstås min katt hon också, även om det kanske inte riktigt framgår riktigt jämt. Sol är en ganska tuff och kaxig dam ibland. Hon är självständigare än sin syster, men Sol tycker också hemskt mycket om att bli kelad och gosad med. Sol älskar mat, nästan mer än något annat tror jag, och hon gillar att vara ute. Bara det inte är för kallt förstås, hon ligger mest och sover i soffan där nere eller i den andra sängen här uppe just nu. Sol är den mest komplimenterade medlemmen i vår familj, för Sol har ett väldigt fint färgschema. Hon är orange, vit och svart. Som en sköldpadda, fast inte alls. Det charmigaste med den här damen är dock sättet hon för det mesta kommunicerar på. Sol jamar inte särskilt ofta, Sol gruffar. Hon låter liksom mest som en gris, hela tiden. Charmigt, charmigt!

mobilkameran dokumenterar ett stycke fin katt.

mobilkameran dokumenterar

2009-01-07T00:44:00.008+01:00

Jag vill inte skaffa glasögon. Le sigh.

2009-01-07T00:35:00.001+01:00

What to do with with letters that you never wrote?

Little poems of love declared and sometimes little lies.

en himla tur, är det

2009-01-07T00:12:00.006+01:00

Himla tur för mig att Portishead är bäst i världen. Tur att jag har Petronella och Emelina som faktiskt är världens bästa vänner. Tur att jag snart har en massa avsnitt med mina nya favoritbröder aka Sam och Dean Winchester i Supernatural att frossa i. Tur att Majken och Sol finns. Tur att jag snart flyttar härifrån och kanske kan fokusera på annat.

ganska bäst just nu.

roads

2009-01-06T23:43:00.003+01:00

Jag avskyr hur det renderar en till något så försvagat, så egentligt patetiskt och utsatt. Samtidigt som sinnet flyger iväg och skapar vackra bilder så krymper hjärtat ihop till något litet, något ruttet och trasigt. Det är en sjukdom som smyger sig in i det där hjärtat och tillslut är allt man vill göra bara att skrika, att gråta, att slå och bara få ur sig allt som tvingas att tryckas samman bland alla klaffar och allt blod. För det finns ingen där att ta emot det, det finns ingen som vill förstå. Kanske är den frånvaro man möter just på grund av att man inget säger, att man inte vågar. Jag vet inte, jag orkar inte bry mig.

2009-01-06T22:33:00.002+01:00

Jag är tillbaka i Nyköping med ett hjärta som gör mer ont än någonsin (så känns det i alla fall) efter en oerhört mysig visit i Örebro hos Petrobelle. Om en månad och någon vecka eller så, så är jag tillbaka i London vilket gör mig både stressad och glad. Annars är det inte mycket mer än tunga hjärtslag och ett söndergnagt sinne som följer mig just nu, är jag rädd. Men jag försöker rycka upp mig litet. Det går bara inte särskilt bra, alls. Särskilt inte när jag inte lyckas se någon lösning. Förutom att vandra hand i hand med tiden då. Men det känns plågsamt.

Fast oj vad jag gillar Supernatural. Och mina flickor.

confabulation

2009-01-01T20:49:00.003+01:00

Åh, jag hittade faktiskt ett nytt ord som måste placeras i hyllan för mina favoriter idag. Neverwhere kanske inte var en så bra serie att se just idag (eller någonsin för den delen) men mr Croup erbjöd ganska många trevligheter i ordväg, och ett som jag direkt fastnade för var 'confabulation'. Det betyder i princip att man pratar alldagligt, att man helt enkelt konverserar.

Nu ska jag bara se till att undgå att låta det här fina ordet förpassas till de en dunkel vrå av glömska.

"I was confabulating with Majken today and she told me the most -interesting- things about catnip."

the french waiter

2009-01-01T19:06:00.002+01:00

Nyårsafton var fint. Inget extravagant, inget oerhört festande, mest bara mysigt. Nästa år hoppas jag på något litet större, men jag var glad över att få vara med mina raringar i alla fall. Jag satt och drack hallon-té runt tre på morgonen och skrattade mig tårögd åt min jättedåliga humor som nu fått tillfälle att delas av Petugglas/z (hur är det, med z va?). Vi spatserade hem nån gång vid halv fem tror jag och det var nog den absolut stördaste promenad till Brandkärr jag någonsin haft. Årets första dag har spenderats med att halvsovande titta på film hos Petronella, och vi har avverkat V för Vendetta och Lost Boys. Och två avsnitt av Neverwhere innan vi gav upp och konstaterade (i överkant till och med) att den serien var helt värdelös (till skillnad från boken, I have to say). Nu sitter jag och halvsover framför datorn istället med ett par mörkbruna Chanel-bågar på näsan som jag funderar på om jag verkligen vill ha eller inte. Det är svårt, det där med glasögon. Jag ville ha några litet mer blingiga. Jag ville faktiskt ha rätt mycket bling, men de som var bling på sidorna var alldeles tråkiga och opassande framifrån. Besviken!

Jag brukar ju inte syssla med det där med nyårslöften whatsoever, det är inte min grej, men i år tror jag faktiskt att jag ska lova mig själv att (i alla fall försöka) följa mitt hjärta och inte ifrågasätta det som jag faktiskt tenderar att göra. Vi får väl se hur det går med det, antar jag. Hur som helst, imorgon följer jag med Petro hem till Örebro, vilket ska bli hemskt trevligt. Men i tanken så är jag litet olycklig med min blonda vapendragerska här i trakterna, för jag känner så hemskt med henne och allt det där som har med kärlek och göra just nu.

curls curls curls

2008-12-31T15:08:00.002+01:00

Att locka håret gör mig nästan tungsint till mods. Det är helt enkelt ett påfrestande tidsfördriv som kräver upprepning i relation till ett tålamod jag egentligen inte har. Så jag vandrar omkring i mitt rum och sjunger tillsammans med mister Corner, samtidigt som jag sneglar litet på klockan, biter ihop käkarna och vänder blicken mot locktången. Den burrar tyst, nästan hånfullt mot mig och jag känner hur mina ögon blixtrar till, sedan drar en uppgiven suck genom mitt bröst och jag sträcker ut en osäker hand mot redskapet (of doom). Jag drar fingrarna genom ett par raka slingor och snurrar de sedan långsamt runt locktången som lovar att den ska slita ut mitt hår ännu mer om jag bara önskar fortsätta.

Men vad gör man inte en dag som denna?

a softer world

2008-12-31T13:48:00.000+01:00

it might have been a while

2008-12-31T12:34:00.004+01:00

Mitt nuvarande craving består av att se om de senare Sagan om Ringen-filmerna. Det är sådant man ska göra i juletider, och jag behöver en injektion av klassisk fantasy i mitt skräckförvridna blod. Vem är med mig?

Fast ja, idag är det ju nyår, förstås, så jag får väl vänta en liten stund. Nu är det tid för smink, lockning av hår och allt det där. Men först... kaffe.

hej då 2008

2008-12-31T01:12:00.006+01:00

Lite såhär såg det ut på nyår för ett år sedan. Hur det kommer att bli i år, vet jag inte. Allt jag vet är att jag kommer att vi tre kommer att vara tillsammans igen. Som det ska vara.

Jag sitter ensam på mitt rum, dricker litet rödvin och lyssnar på IAMX. Jag känner mig äntligen litet samlad och litet mer hel, och jag funderar på de storartade planer som jag har för det nya året, vänta ni bara.

volupté

2008-12-30T22:52:00.003+01:00

All I wanted for Christmas was this!

Eller ja, allt jag kan tänka på just nu är att jag måste äga ett YSL- Volupté läppstift. Bara fodralet osar ju sådan ren lyx att jag spinner högt inombords. Jag drömde till och med att jag köpte ett för några dagar sedan (det var den simplaste dröm jag haft på länge, det kändes ungefär som om mitt sinne var så trött på att vara så överarbetat med känslor och fantasier att det bara gav upp den natten), och det betyder att jag nog måste köpa det också. Eller hur?

Lynnigizme

2008-12-30T22:50:00.004+01:00

Jag undrar litet hur man ska svara på hur man mår när man ändrar sig varje sekund gällande just det? Och när anledningen till att det är så beror på något man helst inte vill säga, för då blir det jobbigt, då måste man ju nästan dra någon slags vit lögn som egentligen är rätt värdelös. Man vill ju inte framstå som världens mest labila människa, direkt.

För det är jag inte. Inte!

asplöv

2008-12-30T21:48:00.003+01:00

Jag är alldeles, alldeles darrig i hela kroppen. Den här dagen har inte varit särskilt trevlig, fast Emelina och Petros lilla historia muntrade faktiskt upp mig en hel del. Jag vaknade halv tre, insåg att jag sovit fruktansvärt länge och sen gick jag in i en känslomässig kris, varpå vi hade världens största familjebråk vid middagen. Sedan pratade jag ut med mamma och vi grät båda två och nu sitter jag i det närmaste och skakar för att det bara varit så mycket att ta idag. Jag och Emelina har i alla fall anmält oss nu, jag har betalat in en saftig avgift till Blueberry men nu jäklar, nu har hjulen börjat rulla igen, hoppas jag. Jag dricker kallt chokland och apelsin-kaffe (min nya drog) och väntar på att uppståndelsen i mitt bröst ska stilla sig litet.

Tiden läker alla sår.

2008-12-30T17:33:00.001+01:00

Det gör så ont när jag får intrycket av att det inte spelar någon roll.

suffer well

2008-12-30T16:54:00.003+01:00

Jag skäms lite över hur dålig jag är på att höra av mig till folk just nu, för faktum är att det är värre än vanligt och vanligt brukar vara långt ifrån hur jag önskar att det skulle vara. Det är helt enkelt litet skamligt. Jag har ingen egentlig ursäkt heller, förutom att jag är en trasig varelse styrd av känslomässiga svängningar som är så intensiva att jag är glad att det är sällan mitt hjärta faktiskt känner som det gör för någon just nu. Jag går omkring med gråten i halsen och känner mig förtvivlad, sedan skrattar jag och känner mig tillfreds- men ändå gnager den där lilla rösten inuti som påpekar att ingen dämpad signal hörts på ett tag, att det är dödsdömt. Jag vill gärna hålla med, men mitt hjärta slår så hårt att det inte finns någon chans i världen att jag kan stoppa det just nu. Jag sitter uppe om nätterna och mina tankar lämnar dagdrömmeriet bakom sig och når outforskade områden som både fascinerar och skrämmer, och jag undrar var alla de här tankarna och känslorna kommer ifrån. Jag utforskar mig själv, och jag vill ha allt. Allt. Jag sneglar mot den där lila manicken och biter ihop käkarna. Sluta, sluta. Det här går inte. Kärlek, Linda, kärlek, säger den med ett tyst leende och förblir sedan stum. Jag vill slänga den i golvet, stampa på den, men istället sluter jag ögonen och dras iväg av det där hjärtat som har svindlande visioner om hur allt ska vara. Det gör ont när det känns som om distansen ökat så mycket mer helt plötsligt, och jag vet inte längre vad det är jag går omkring och drömmer om. Är allt det här en projektion, har jag lyckats lura mig själv så intensivt? Och varför gör avsaknaden av det jag aldrig ens haft just nu mer ont än någonsin?

Jag vill avsky honom litet för allt det här, men det går inte.

larger than life

2008-12-24T12:44:00.002+01:00

Ja, först kan jag ju hälsa alla God Jul från mitt flickrum som just nu är fyllt med gammal pojkbandsmusik eftersom jag fått någon konstig relapse och bestämt mig för att döda mina öron med alla de där banden man fangirlade som tolvåring. Sedan kan jag ju berätta att en sökning på Wikipedia upplyste mig om att den där Dave Moffatt som jag var upp över öronen förälskad i ett litet tag är gay! Vad fan! Jag hade ingen chans ju! Helt värdelöst!

Men, ha en fin jul nu, allihopa! Jag ska försöka överleva kvällen trots min upptäckt nyss, jag lovar!

I was once a teenage werewolf

2008-12-24T02:47:00.001+01:00

Jag var också en svartögd påfågel en gång i tiden. Faktiskt så.

alla dagar är...

2008-12-23T14:22:00.005+01:00

Ibland ser livet ut lite såhär

2008-12-23T01:55:00.001+01:00

Jag vill bara vara med mina flickor och komma bort från de här tankarna ett tag nu, känner jag.

2008-12-22T22:18:00.001+01:00

Jag behöver den här parfymen i mitt liv.

*gråter bittra tårar över att vara fattig och ha föräldrar som inte stödjer parfymköp för 800:-*

2008-12-18T21:19:00.000+01:00

Jagtyckeromfinafinafinapersonersomärförlångtborta.

att hosta sönder sig i paris går också

2008-12-18T20:26:00.010+01:00

Jag är sjuk. Sjuk. Sjuk. Sjuk.

Sist jag var sjuk, i maj någon gång, så var jag i Paris med Emelina. Jag försökte i princip dricka bort min ledsna kropp med alkohol, vilket lyckades, more or less. Slutligen lyckades jag nästan lura alla att jag bara var en helt vanlig turist (med siktet inställt på att festa och hitta vintage-butiker, men det var ju förstås inget jag berättade för någon) utanför den där stora operan någonstans. Sedan smittade jag Emelina också. Det var oerhört trevligt med två snörvlande typer, tur att mousserande vin verkligen bubblar bort de flesta av alla problem här i världen.

Sjuk.

Smittad.

2008-12-17T01:02:00.000+01:00

London kommer närmareeeeeeeee!

distance, baby, distance

2008-12-11T02:43:00.003+01:00

Jag mår lite illa. Olustkänslorna gnager och jag tror att jag har glömt bort hur man lyckas gå och lägga sig innan fyra på natten. Jag går mest runt och är arg, gråter eller känner mig trött just nu. Jag har suttit och målat i flera timmar men jag kan inte bestämma mig för om resultatet är uruselt eller ganska bra. Jag har lyssnat på Boxer med the National i alldeles för många timmar. Om och om och om och om igen. Och sådan musik får mig ju automatiskt att längta till den där storstaden någonstans som väntar på mig. Jag känner en enorm lust för att shoppa en massa kläder. Jag känner mig så fruktansvärt grå och tråkig. Ful rent av. Jag mår inte så bra av vad mitt hjärta säger heller, det gör mig faktiskt rent... olycklig.

Så, det var dagens positiva nyheter.

2008-12-09T22:36:00.000+01:00

Nej, nej, nej, nej, NEJ! Jag vägrar svara mer, jag vägrar!

medusicahizme

2008-12-06T03:55:00.002+01:00

Men gud så knäppt. Om man googlar Medusicah så finns det en länk till min kaffebild från Paris som någon typ lagt upp in sin hej hej jag gillar-mapp. Väldigt... random.

2008-12-05T16:48:00.003+01:00

Var är Majken?

Jo, Majken är på sin nya favoritplats: utsträckt precis invid elementet.

Petronellaaaa

2008-12-05T02:36:00.000+01:00

Jag saknar dig något fruktansvärt, Petrobelle!

2008-12-04T20:45:00.001+01:00

Ibland får man konstiga mail på Myspace. Kanske låter de litet såhär:

"This is gonna sound weird, but if there was a guy out there who genuinelly liked you enough to offer to pay for you to smoke as much as you want what would you say?"

Que?

nej

2008-12-04T20:23:00.004+01:00

Arg, är jag.

Trött, ännu mer.

Mina föräldrar tjatar och tjatar om saker jag redan vet om att jag -borde- göra, och jag orkar inte. Nej, det är jättedumt att skjuta upp London ännu mer, men jag kan fan inte göra något åt det! Jag orkar bara inte lyssna på deras arga uttalanden om att jag slösar bort tiden och att jag borde växa upp. Låt mig bara vara, jag är inte så glad åt situationen själv heller.

2008-12-03T15:11:00.002+01:00

Och FYI, Julian dödade Evelyn för att hon hade en så fruktansvärt nasal röst och bara -tjatade- om allt hela tiden (att han hade problem att kontrollera monstret i hans bröst kan ju också ha bidragit). Och det är en otroligt vacker dag idag. Jag är faktiskt ganska överväldigad.

Höstdagar och spöken

2008-12-03T15:10:00.003+01:00

Evelyn satt bredvid honom. Hennes brunröda, slitna hår glänste som guld i det gyllene skenet från solnedgången som flödade över den stilla omgivningen. Det kändes som höst, men Julian var inte säker på om det bara var en illusion av en årstid som solens sista strålar hade valt att skapa, eller om det kanske faktiskt var oktober igen och deras liv var som de alltid hade varit. Han sneglade på Evelyn, förundrades litet över hur vacker hon var, som om han aldrig riktigt insett det förut. Hon sade inget, utan satt bara tyst och lekte litet med de rader av halsband och berlocker som slingrade sig kring hennes hals. Hennes blågröna ögon glittrade inte som han hade för sig att de brukade, istället skimrade de med en outgrundlig intensitet och ett djup som kändes främmande. Huden som klädde hennes smala fingrar glänste matt, nästan som om någon polerat dem så mycket att de tappat all sin glans och allt som fanns kvar var en ruvande intensitet som bara var just hud. Hud över ben, över muskler, over allt som skyddade hennes inre väsen, hennes kärna. Hon var ett föremål skapat av brons och guld, och hennes närhet tycktes vibrera vagt av rent, purt liv. Julian ville säga något till henne, sträcka ut en hand och vidröra hennes bronsfärgade kinder, kanske dra fingrarna genom de långa slingorna av hår som inramade hennes slutna ansikte. Men han visste att hon inte längre gick att nå, att en utsträckt, smutsig hand som sökte den värme hon utstrålade inte skulle nå fram, hur nära honom hon än satt.

I know it's a sin to kiss and swallow

2008-12-03T14:13:00.003+01:00

Jag är litet ledsen att så mycket av det jag skrivit är spårlöst försvunnet. Hela böcker i princip, som antagligen ligger sparade på nån gammal diskett någonstans där jag aldrig kommer att hitta dem. Fast en del finns kvar, förstås. Som den 61 sidor långa novellen jag skrev i trean i gymnasiet, som jag nu halvhjärtat skummar igenom. Det finns något rätt intressant i konceptet, inser jag, men det är för många namn överallt och vissa saker är rätt fåniga. Den har ett sånt där slut jag verkligen gillar dock, och jag trodde inte den var så lång som 61 sidor. Det lustiga är ju förstås också att min Present X Future-mapp är -full- av dokument med konstiga namn såsom 'Maten vällde fram ur henne', 'sida 19', 'lite Twin Peaks men' och 'Itomistavlaver1', och det är förstås saker jag skrivit om, sparat för stunden, kanske tagit bort ur originalet och så vidare. Det är ändå hemskt mysigt att ha hela deras värld i en liten mapp från 2005. Som om de verkligen levde där (eller inte levde, beroende på hur man ser det *coughs*). Jag undrar om jag skulle kunna skriva om det, byta ut de japanska namnen som bara slår mig som... jag vet inte, förvirrande. Samtidigt vore det kanske inte rätt mot karaktärerna, jag vet inte.

Och Julian, jag får inte glömma Julian! Min shapeshifter och bästa vän. Jag påminns om honom, om allt jag har i mig, när jag hittar alla de där gamla dokumenten med halvtaskiga idéer och tusen och åter tusen inledningar på olika berättelser, jag påminns om alla världar som sover inne i mitt bröst, om hur de plötsligt bara kan ta form när jag plötsligt bara måste skriva och allt är mina fingrar som smattrar mot tangentbordet. Jag kan inte planera, jag kan inte tänka ut något särskilt väl, för mig är skrivandet som att öppna upp själen och bara låta allt som finns här inne (som jag inte kan påstå att jag direkt känner till) bara flöda ut och ta över allt jag är.

Det finns faktiskt inget som går upp mot det.

rädslor

2008-12-03T03:30:00.000+01:00

going back to Durotar, eller nej, inte alls

2008-12-03T03:09:00.006+01:00

Det är faktiskt ganska mysigt att man när man loggar in på gamla goda Giddy genast blir överfallen av folk som påpekar ett det var hemskt länge sedan, och, har du slutat spela? Mjaa, jag spelar inte så mycket, nej, nej, jag har spelat litet på en alt, jaa, nej, ingen ally... Shhhh. Och Kea spelar en belf-DK eftersom han måste ha en karaktär som 'är lika snygg som han är' och Ben har fortfarande ett halvt brustet hjärta men känner att det börjar bli bättre. Det är som en annan liten värld där jag känner människor överallt, och de är ganska fina i sin enfald. De borde ge ut en 'Mina WoW-kompisar'-bok, då skulle jag tvinga alla att skriva om sig själva och vad de vill bli när de blir stora.

Det är det jag gillar med spelet, att träffa underliga människor från världen (läs Europa och Canadas) alla hörn. Många idioter finns det, men också lika många underbara guldkorn. Som den där gyllene pojken som jag skriver långa mail till mitt i natten (jag kan säga väldigt mycket andra saker om det, men vi låter det vara), som stackars lilla Adam som verkar tro att han alltid kommer att vara olycklig (som jag förövrigt ska träffa när jag är tillbaka i London, då blir det Starbucks och kaffe och bara en massa prat, hemskt mysigt), som Paha som är mr Mysterium, som Ben, som knäppa, knäppa Kea som påstår sig ha världens längsta ögonfransar och vara -så- stilig (det är inte... hrr, helt sant kanske, kan jag säga) och ja, alla andra underliga invidider. Det gör rätt mycket när man väntar på att ta sig vidare, att man får en inblick i andra personers konstiga världar. Det är något fint i det, tycker jag.

2009

2008-12-03T00:27:00.002+01:00

Saker jag ser fram emot:

* att se IAMX i London igen
* att se tusen andra band i London
* att gå till Koko igen
* att gå till tusen andra coola klubbar
* att ha ett shoppingutbud som heter duga
* att spendera trötta dagar i ett vårvarmt Hyde Park
* att invadera Starbucks med Emelina
* heltäckningsmattor
* att andas smutsig avgasluft
* att höra bilhorn, bromsar, människor, buller, allt, utanför fönstret
* att äntligen få leva litet mer igen

Och förövrigt så är den kärlek jag känner för Chris Corner och IAMX så enorm just nu att jag är helt överväldigad. Jag finner i princip inga ord, förutom att det är som honung för min för tillfället litet trasiga och såriga själ.

2008-12-03T00:08:00.001+01:00

Den där mannen är verkligen underbar.

his eyes upon your face

2008-11-28T00:45:00.004+01:00

Det är faktiskt rent självplågeri.

usch, usch, usch

2008-11-27T03:11:00.003+01:00

Om jag -någonsin- får se den där fruktansvärda bilden på ett manipulerat bröst med stenar i (eller larver eller vad -fan- det är) igen så vet jag inte vad jag kommer att ta mig till. Sist jag såg den så spydde jag nästan, och nu när jag kikade in på Postsecret så var den uppe igen. Jag scrollade ner och såg den i mindre än en sekund, men min reaktion var densamma; hela min kropp skälvde till och det kändes som om jag skulle spy. Det är nog faktiskt det äckligaste jag någonsin sett, med den där tån med en nagel mitt i som nummer två.

ARGH, jag behöver inte det här, jag mår verkligen fruktansvärt illa nu.

I wanna do bad things with you

2008-11-24T15:15:00.003+01:00

Så har jag spamkollat klart på första säsongen av True Blood, faktiskt så gillade jag serien rätt mycket till slut. Jag blev rätt tokig på Sookies idioti angående kyssar och män, och jag tycker fortfarande vamp-fangsen var fruktansvärt löjliga, men överlag så var det ändå en väldigt spännande serie. Plus att introt då är det snyggaste (och äckligaste) jag sett på länge.

Jag blev rätt kär i Lafayette. Han var ju sådär klockren som bara en självsäker bög i en tv-serie kan vara, och egentligen är han väl en rätt stereotypisk karaktär, men så grymt skön att man inte kunde låta bli att älska honom. Och det är faktiskt rätt lustigt hur det bara är sådana där gay-män i guldiga stringtrosor som kan vara sådär sköna och självsäkra, medans alla andra karaktärer har femtioelva problem och osäkerheter. Jaa.

Lafayette i all sin ögonskuggiga glans!

siamese twins

2008-11-23T21:28:00.002+01:00

Åh gud. Ge mig. Ge mig. Ge mig!

Note to self: gå aldrig på en kattutställning, -ever- again. Jag kan bara inte sluta tänka på hur oerhört, intensivt jag vill ha en siames just nu. Det är tortyr, sinnlig tortyr!

batman & robin

2008-11-23T03:20:00.001+01:00

Usch, det känns som om jag kommer att börja gråta snart för att jag så gärna vill handla nya kläder och bara få känna mig litet fin igen. Och sen är det tusen andra känslostämningar som kommer över mig i vågor.

Jag borde nog sova~

Dagens män

2008-11-21T23:35:00.003+01:00

4637

2008-11-21T23:32:00.001+01:00

Jag har så tråkigt så jag tror att jag dör.

NU DÖR JAG.

2008-11-19T01:20:00.000+01:00

petals

2008-11-18T01:42:00.002+01:00

Jag känner mig litet olycklig, fast inte alls på samma gång. Mitt hjärta värker litet, litet.

breaking my back just to know your name, nej, inte riktigt

2008-11-18T01:40:00.000+01:00

Jag känner mig rätt hoppfull igen. Det är klart jag och Emelina ska till London snart (hur snart behöver vi inte gå in på, ahem) och det kommer att bli som det ska vara igen! Sen vill jag studera i Paris och köpa femtiotusen fina väskor.

Vi kan ju, egentligen.

2008-11-16T13:49:00.001+01:00

Ja, jag må vara litet corny, men fan ta Joss Whedon som förstör mitt hjärta lika mycket varje gång med sina kärlekshistorier.

2008-11-16T00:46:00.000+01:00

en två för många dagar

2008-11-16T00:28:00.001+01:00

Nej, Emelina. Nu måste vi göra något åt det här. Jag orkar inte vara kvar i den här tråkstaden längre.

jag kan inte tänka på något alls, nu

2008-11-14T19:54:00.001+01:00

Frustrerad!!! Boo-fucking-hoo, jag är så fånig *snyftar dramatiskt och slår ena handen för bröstet*

Garderober

2008-11-14T02:10:00.001+01:00

Jag och Emelina sitter och väntar på att Narnia ska komma. Vi sitter i garderoben med alla mina klänningar och dricker vin och väntar, väntar. Mina ben har somnat och mina tankar flyger, men snart kommer pälsjackorna och snön. Snart är vi där~

2008-11-13T03:06:00.001+01:00

a softer world #

2008-11-13T01:54:00.000+01:00

nej, inte vet jag

2008-11-12T20:21:00.001+01:00

Jamenvadskamangöraegentligen?

Berätta det för mig, tack.

japanese hiphop is da thing, kiddos

2008-11-12T15:43:00.010+01:00

Det är något med japansk hiphop. Den är sjukt mycket bättre än all annan hiphop i alla fall, det har liksom rätt många band och artister bevisat nu, tycker jag. Sen vet jag inte om det jag brukar lyssna på är så renodlad hiphop, jag tänker på KICK THE CAN CREW och Orange Range. Inte för att jag lyssnar på Orange Range längre men ibland händer det ju att jag slår på lite Zeebra och... whatshisname. Jag tröttnar ju rätt så direkt, men ändå. Jag tycker faktiskt Zeebra är ganska cool och sådär, bra mycket coolare än hans amerikanska och svenska motsvarigheter i alla fall. Dessutom kan japanska män vara coola på ett sätt som inga andra män kan!

Zeebra är en bad guy, det syns ju. Han är sjukt cool, tycker han (och alla andra!)

Fast KICK THE CAN CREW har verkligen en skiva som är väldigt, väldigt bra. Magic Numbers heter den, om jag inte minns fel, och den är verkligen hur bra som helst. De har ett rätt eget sound, och kan få mig att tänka på Hawaii och white trash på samma gång. KTCC är sådär otroligt japanskt små och okända inför alla oss västerlänningar, och jag tror inte ens de gör musik längre, men det ändrar ju inte faktumet att de är coola katter.

KICK THE CAN CREW, coola katter.

KTCC- Sayonara, Sayonara

inget northrend här inte

2008-11-12T10:07:00.004+01:00

Jag vill ju faktiskt också spela WotLK ju, även fast jag ska hålla mig ifrån WoW. Men jag kan ju knappt starta min dator utan att min fläkt låter som om den kommer att explodera i datorn just nu så... nej, ingen idé. Jag borde väl egentligen köpa mer minne till datohelvetet och prova om det skulle bli bättre, men jag har ingen lust att slänga ut pengar heller. Och jag vill inte sluta spela helt heller. Så jag vet inte. Det känns som om jag kommer att bli den enda som inte kommer att springa omkring i Northrend imorgon. Jag och andra som tänker på tentor.

Oh, så roligt det ska bli, verkligen.

Blonde Redhead- In Particular

2008-11-12T02:21:00.001+01:00

Lying on my back, I heard music.
Felt unsure & catastrophic.
Had to tell myself it's only music.
It blows my mind, but it's like that.

Is anyone there? What could you tell me?
Afraid of what? Would you ever know?
Everyone else is really boring.
Anyone else wouldn't be good enough.

cat music

2008-11-12T01:20:00.001+01:00

ahahahaaaaa twitches

2008-11-11T18:53:00.003+01:00

Jag gillar författare. Jag gillar att läsa författares bloggar och att inse att tja, jag kanske också kan lyckas, en dag. Det finns en lustig författare på Helgon som nu vill dricka vin med mig och ge respons på mina verk (oh no!). Hanhar sagt i en intervju att han utövar 'sexuell magi' och han skriver dikter som, enligt mig, är oerhört fåniga. Om zombies och sånt, hah. Han kallar mig för 'mademoiselle' och han vill veta vilka drinkar 'hon' gillar. Han är nog typ 40 år tror jag och han har gett ut två böcker. Vilket ju var det som gjorde att jag överhuvudtaget svarade på det han skrev till mig, för jag mindes att jag till och med sett en av hans utgivna böcker i en affär för länge sedan. Han gillar drinkar med zombiepulver. Det ni. Sådana människor har mig på sin vill träffa-lista.

-Hej! Ska vi gå på date eller?
-Um... Nej.

It craves a LOL. Det gör det faktiskt.

höstregn och allt sånt

2008-11-11T18:48:00.003+01:00

Jag tycker om min Emelina. Jag tycker om att vara hemma hos Emelina och spela Geni och dricka kaffe, röka och prata om kärleksbeteenden. Jag tycker om att äta god Emelinas-mamma (aka Bettan *GRINS*) mat och att det regnar utanför.

Det tycker jag om.

2008-11-11T11:55:00.000+01:00

Jag gillar verkligen kaffe.